torsdag 7 maj 2009

En reflektion...

Sonen har snart gjort sitt första år i skolan, och med skolan kommer utvecklingssamtalen och det väcker tankar hos mig som förälder. Redan i förskoleklassen efterfrågas en mängd aktiviteter, som vad han har för fritidsintressen, hur många kamrater han har och hur många av dessa som han leker med på sin fritid.

Mina funderingar: Måste ett barn i sexårsåldern ha en massa aktiviteter på sin fritid? När det inte finns några andra alternativ än fotboll sommartid (vintertid tränar han slalom tre dagar i veckan), räcker det då inte med att få växa upp på en gård med en massa djur, att dagligen kunna leka i skogen och vara med på de dagliga sysslorna på gården? Min son trivs med tillvaron. Han kan cykla utan att riskera bli påkörd, studsa på studsmattan och gunga. Han kan gå i skogen med hundarna, klappa fåren och kela med katten. Han är en utemänniska, som tycker om att hjälpa till och han ser skillnad på olika sorters träd och växter. Han längtar efter att få hjälpa till med veden, mocka skit och att köra in höet. Är inte det aktiviteter nog åt en sexåring? Hur många schemalagda aktiviteter behöver en sexåring?

Men det som väcker mest tankar hos mig är att skolan verkar tycka att han ska leka med killar. De efterfrågar fler kamrater, trots att han räknar upp flera stycken. Vad är problemet? … jo, de är alla flickor (jag lekte själv bara med pojkar då jag var sex år). Så jämställt var det samhället. Redan i förskoleklassen präntas det in i barnen att pojkar ska leka med pojkar och flickor ska leka med flickor. Inte konstigt att jämställdheten står och stampar.

Detta var min reflektion, lämna gärna kommentarer och berätta hur ni tänker.

7 kommentarer:

  1. Håller fullständigt med syster, det behöver inte vara fullspäckat schema med kompisar och framförallt inte vilkna kompisar, det har ingen betydelse. Idag såg jag honom och då verkade han vara med många, så jag tror han mår bra som har det.
    Kram syrran

    SvaraRadera
  2. du har helt enkelt... rätt

    //mattias i Furtan

    SvaraRadera
  3. Bra Vickan !!!

    Du har alldeles rätt, skolan är enkelspårig.
    Skicka dina funderingar till skolledningen.

    ha det bra pappa

    SvaraRadera
  4. Jag tycker att det låter väldans bra att han inte har en massa tider att följa, en massa aktiviteter där han måste prestera resultat.

    Att leka i naturen som han gör måste väl vara den perfekta tillvaron för ett barn.

    Så ignorera lärarna, det är det enda jag kan råda.

    kram
    Karina

    SvaraRadera
  5. Skolpersonal borde läsa mer genus, det är vi vuxna som klämmer in barn i könsmallar. Barn ska inte aktiveras till max, det ska vara just barn. Tro på din känsla det gör jag.
    Maria Forsberg

    SvaraRadera
  6. Men jisses, nu blev jag verkligen rädd. Herre Gud! Väl skrivet om saken men jag är förutom skrivna ord helt mållös...

    SvaraRadera
  7. Man blir onekligen lite förundrad... vad är det fråga om egentligen? Man får ifrågasätta lärare, tycker jag, skolorna styrs ju kommunalt numera, och det finns ingen enhetlighet runt vad det är som gäller längre. Det är väl en sak att nya lärare får möjlighet att integrera genusperspektiv i sina utbildningar, men hur är det med dem som är ute i verksamhet redan?
    Hursomhelst: Låt din kille fortsätta vara glad och lycklig i sitt liv, jag är säker på att de allra bästa förutsättningarna finns! :-)

    SvaraRadera