Tänk vad tiden går...hur många gånger har man inte sagt det? Idag började min äldste son skolan. Något han väntat på i flera veckor. Skolstarten...så spännande för en femåring. Och kanske mest spännande av allt var att få åka skolbuss.
Omsorgsfullt hade han packat sin nya ryggsäck, som farmor givit honom inför skolstarten. Två äpplen från sitt eget äppelträd skulle med, utifall han skulle bli hungrig på rasten, samt regnkläder och keps. Vatten kunde han dricka på skolan om han blev törstig, försäkrade han mig.
Förväntansfulla följde jag min äldsta son till bussen under morgonen, medan lillen åkte med på armen för att vinka av storebror. Vi betraktade korna på ängen nedanför medan vi stod där längs vägen och väntade. Och det var en underlig och lite vemodig känsla som fyllde mig när han klev på bussen och han åkte mot sitt livs första skoldag. Så stor han blivit min pojke...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar